Endokrina och metabola långtidseffekter efter barncancerbehandling

Endokrina och metabola långtidseffekter efter barncancerbehandling

Syfte: Undersöka risken för endokrina och metabola seneffekter hos barn och ungdomar efter behandling för barncancer. Bakgrund: Upptill hälften av alla barn som behandlats för cancer riskerar att utveckla någon typ av hormonbrist. Det har även beskrivits risk för nedsatt glukostolerans, metabolt syndrom och sämre benmineralisering. Arbetsplan: Vi vill slutföra arbetet med vår tvärsnittsstudie på 167 vuxna kvinnor som behandlats för barncancer och 164 matchade kontroller. Vi vill även sammanställa data för 98 barn som genomgått hematopoietisk stamcellstransplantation (HSCT) i Södra regionen. Preliminära resultat: I tvärsnittsstudien finns det insamlade uppgifter om ovariefunktion, hormonnivåer, fertilitet, riskfaktorer för metabola syndromet och kardiovaskulär sjukdom och påverkan på benmineralisering tillsammans med enkäter för livskvalitet SF36 m.m. Vi har publicerat resultat kring risk för metabolt syndrom. Vi såg att 14% hade metabolt syndrom (MetS) jämfört med 4% bland kontrollerna. 23% av de med tidig ovariesvikt (POI) bland barncanceröverlevarna hade MetS. Osteopeni (Z-score lumbalt vid DEXA < - 1 SD) sågs hos 21% av kvinnorna som behandlats för barncancer jämfört med 15% bland kontrollerna. Benmineraliseringen blir inte sämre vid längre uppföljningstid. Bland de med tidig ovariesvikt hade 33% osteopeni, de hade även lägre nivåer av androgener och oftare lågt BMI < 20. Metod: Vi har sammanställt och analyserat data kring benmineralisering och manus ska slutföras. Insamlad data finns för livskvalitetsformulär SF36, mått på ovariefunktion, diagnos, insjuknandeålder, exakta doser av cytostatika och strålbehandling. Det finns även insamlad data för 98 barn som genomgått HSCT, uppgifter kring tillväxt de första tre åren och endokrin påverkan. Signifikans: Med ökad kunskap om olika riskfaktorer kan sannolikt risken för seneffekter minskas. Det kan även utgöra underlag för ändringar i framtida behandlingsprotokoll och uppföljningsrutiner.